måndag 28 september 2009

den första

jag har alltid varit det. första. att skämta om alzheimers. men. idag tyckte jag inte det var kul. längre. eller snarare inte kul. att lyssna på skämt. jag trodde aldrig denna dag skulle komma. jag har alltid tänkt att skrattet är vägen. för mig att tycka mormors sjukdom och livssituation. är okey. men inte nu längre. och det känns tungt. det har blivit personligt. i högsta grad. idag har hon protesterat. mampap ska äntligen få en gemensam semester. få njuta av varandra och livet. och min mormor har blivit någon. som gråter. och anklagar. precis som ett barn. men det är inte hon. det är sjukdomen som talar. mitt hjärta gör ont. och oj. vad det helt plötsligt blev personligt.

Inga kommentarer: