måndag 7 september 2009
strykning
jag har precis. ägnat typ en halvtimme. till att stryka. och det var faktiskt skönt. och kläderna blir hundra miljoner gånger skönare. att sätta på sig en kall morgon. men. jag ställer mig alltid frågan. efter ett strykningpass. ifall det jag precis har gjort. blev gjort. just bara för att man bör göra det. jag menar egentligen. stryka. okey för kläder som blir fula utan att stryka. men jag stryker rubbet. undies. nattlinne. lakan. you name it. varför kan man verkligen undra. och jag är tyvärr helt övertygad om. att det är för att jag tror. att folk förväntar sig det av mig. det är ju heelt galet. jävligt galet. fucking galet. men jag tror det. fan för att vara kvinna när det gäller. strykning. för inte fan känner jag en. endaste man. som står och stryker kallingar. och lakan. nej. helvete alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Att stryka ja. Den jag känner som stryker allt - är just farmor - som säkert haft de förväntningarna på sig hela livet. Som hemmafru.
Men du, det är enkelt att visa att du inte lever upp till "förväntningarna"! Skit att stryka en gång, se hur det känns. Mår du dåligt? Fortsätt stryka. Mår du bra? Sluta stryka!
En strykande man.
;-)
Å andra sidan Ellen, så är du den enda kvinna jag känner som stryker. Själv hänger jag skjortor och klänningar skrynkelfritt direkt efter tvätt så de torkar slätt, sen vidare in i garderoben. På galgar förstås.
Jag kör samma taktik som alma... (kikade in på din blogg nu bara för det; min mamma är också från Tornedalen, Puostijärvi utanför Övertorneå).
Tidigare strök jag skjortor till jobbet. På mitt nya jobb får jag däremot ha t-shirt, yay! Trikå som sitter åt lite = ingen strykning.
Fast jag kan ändå bli lite sugen. Det är lite meditativt. Det känns bra när grejerna är släta och fina.
Jag behöver ett bättre strykjärn, och en riktig strykbräda.
Skicka en kommentar